Grynet

Inför en utlandsresa under 2013 köpte jag 15 rullar hemmarullad film, i tron om att det var HP5+, och åkte utomlands utan att ens testa grejerna. På plats på franska rivieran plåtade jag 8 rullar + en del digitalt också. Min vana trogen så begränsade jag kontrastomfånget i negativen, arbetade med nyinhandlat polfilter (det förra gick i backen på en festival) och till slut soppade jag all film i R09.

Vad jag sedan fick ut var slöjade negativ av låg kontrast, med rätt ordentligt gryn. Filmen var inte HP5+ (utan Delta 400), filmen verkar ha slöjats av flygresan + temperaturen, polfiltret verkar ha varit flottigt och framkallningen verkar ha varit onödigt kompenserande. Jag har bara försökt kopiera en av bilderna, men fick ge upp. Jag kände mig rätt ordentligt orutinerad när jag upptäckt hur det gick, och att jag inte ens testade mig fram innan jag gjorde allt.

Det är rätt spännande att man inte fullt kan förutspå hur ens bilder kommer bli, åtminstone tills det slår till åt fel håll…

Diskrullen

5 st TriX, 10 st RPX400, 3 st RPX100, 5 st HP5+, 2 st APX100, 1 st av T-MAX100, Delta400 & Fomapan 200.

Tidigare tyckte jag det var kul att framkalla film – lära sig mer om framkallare, anpassa kontrasten för att passa varje rulle, testa nya filmsorter…numera är att framkalla lite som att diska. Det är inte det bästa jag vet, men är nödvändigt och kan nästan vara lite meditativt ibland.

Men, när man samlat på sig 28 rullar svartvitt i olika format att framkalla…nä. Nu tycker jag faktiskt jag har rätt att klaga lite. Trots att det är självförvållat.

Gradskillnad

Idag har jag avklarat årets första mörkrumsbesök. Det känns som en bra början på året, och även om inga nyårslöften ska sväras och sedan glömmas bort så säger vi inget mer än att jag borde göra detta lite oftare.

Under besöket arbetade jag på min ansträngda relation till Slavich Unibrom-pappret. Hittills har jag bara försökt lith-kopiera på pappret, utan framgång. Idag ville jag lämna mörkrummet med en positiv känsla för elän…pappret, så jag använde förutsägbar pappersframkallare (Kodak Dektol).

Unibrom är ett traditionellt graderat fiberbaserat papper. Mitt har hårdhetsgrad 3, vilket är en ‘normal’ hårdhet för ‘normala’ negativ. Bildtonen är neutral till kall.

Graderat papper är en uppfriskande upplevelse, framförallt när man som jag normalt arbetar med papper där man kan justera kontrasten efter tycke och smak (variabelkontrastpapper). Om papprets gråskala inte räcker till för bilden så får man försiktigt bränna/skugga bilden tills det fungerar. Eller byta till ett annat papper med en annan hårdhetsgrad.

Att inte kunna arbeta med sina normala verktyg tvingar en som bekant att se lite annorlunda på vad man gör. Redan vid urvalet av negativ måste man ta hänsyn till vilket papper man ska använda, så att slutresultatet får precis rätt kontrast. Renläriga användare av Ansel Adams zonsystem tar hänsyn till detta redan när de kalibrerar sin film. Arbetar man med fiberbaserat papper tar det dessutom mer tid i allmänhet.

Nu är jag ingen renlärig zonsystemare, men ikväll har jag glatt mig över min förmåga att framställa goda negativ. Jag träffar inte alltid rätt, men ofta nog. Då kan man framställa kopior som nästan kopierar sig själva, även på papper man har en ansträngd relation till. Typ Slavich Unibrom.