Gamla bilder, nya kameror

Typisk hopplös CCD-bild.

Efter varje kamerabyte jag har gjort hittills har jag alltid förvånats över hur bra den nya kameran har varit rent tekniskt. Jag har förvisso gjort ett par ordentliga hopp – från CCD-sensor till CMOS-sensor, från APS-C till småbild, från analog småbild till analogt mellanformat…men för varje byte har jag bitvis nästan bara tänkt på hur mycket bättre ISO, hur mycket bättre dynamisk räckvidd, vilka fina negativ man kan skapa med den…

Jag stannar gärna i detta tekniska, och tar bilder jag själv känner blir rätt intetsägande. När jag väl tröttnat är det som att jag först då kan börja ta bilder igen. Eller inte alls – ibland känns det inte som att jag tog en enda bra bild med min förra kamera. Som att jag med den var tvingad till att ta tekniskt bra men allmänt tråkiga bilder. Trots att den var riktigt bra i dåligt ljus var den inte bra nog, trots bra funktioner i allmänhet var det ändå något som fattades…ja. Ni förstår.

Nu när jag i år inte publicerat lika mycket bilder som jag tidigare gjort har jag tittat en hel del på mina gamla bilder. Det är inte alls svårt att hitta bra bilder tagna med någon av mina tidigare kameror, inte ens min förra. Visst, en hel del oinspirerat hittar jag givetvis, men det ingår liksom i det här. Det tycks som att så länge jag har en kamera med ett normalobjektiv så går det bra, trots vissa svackor. Det känns mycket bra.

Det tekniska då? Jag har ansträngt mig att släppa det med min nuvarande kamera. Dels för att den är fantastisk, men även för att jag noterat att det inte spelar någon roll. Även om jag förstorar upp mina beskurna, lågupplösta och brusiga bilder till 30×40 blir det mer än tillräckligt bra. Jag har även noterat min nya vana av att lägga på brus på mina digitala bildfiler, för att det ibland bara känns rätt.