smartluren

Jag har svårt att tro att det bara är jag i min omgivning som börjar tröttna lite på att ha smartphone med sig hela tiden. Det är fantastiskt att sitta på hela världens samlade kunskap i fickan, men när det blir lite som i filmen ovan…ja. Nog med gnäll.

Samtidigt, när jag plockar fram kameran i sällskap av andra, så känner jag mig precis lika illa som folket i videon. Jag sätter bilden framför händelsen, och även om tanken är god (”ta en minnesbild av hur det faktiskt var…”) så har jag på sistone känt mig nästintill hänsynslös med kameran i hugget. Jag har alltså en inte helt okomplicerad relation till kameran som verktyg just nu.

7 år senare

Untitled

Idag är det exakt 7 år sedan jag gick på uppropet på Linköpings universitet. Det har hänt ganska mycket dessa sju år, och det är med en riktigt svår känsla av nostalgi jag går igenom bilder och försöker bildsätta det här. Hur bildsätter man att man vuxit upp? Hur bildsätter man allt fantastiskt roligt man gjort, allt det dåliga och allt det bra man har gått genom?

Jag har inte ens ägt en kamera under hela min tid här. Fotot hittade jag först 2008. Åren mellan 2006 och 2008 finns bara dokumenterade genom andras ögon, och att gå igenom de bilder hundratals bilder som finns tillgängliga på facebook kommer nog försätta mig i en nostalgikoma. Dock är jag tacksam att jag dokumenterade mitt liv som en dagbok, mellan 2010 och en bit in i 2011. Jag borde göra det igen.

Jag gör några försök nedan. Det var oväntat svårt att göra.

Greypeace
En gammal bild. 2009.
49
En bild från Götgatan.
Untitled
En bild på Nisse & Matilda
118
En bild tagen i Ryd.
Untitled
En bild tagen i år.