Lars Dareberg: Nominerad: David Magnusson

Hur många minneskort har du?

Fem stycken i storlekar efter teknikutvecklingen (2×2 gb, 2×4 gb, 1×8 gb, 1×16 gb, 1×32 gb) men mina senaste köp var åtta magasin för 4×5-film. Det är framtiden!

(via Lars Dareberg: Nominerad: David Magnusson)

Annonser

Toy fatigue « Alec Soth’s Archived Blog

This is the same problem I have with digital photography. The potential is always remarkable. But the medium never settles. Each year there is a better camera to buy and new software to download. The user never has time to become comfortable with the tool. Consequently too much of the work is merely about the technology. The HDR and QTVR fads are good examples. Instead of focusing on the subject, users obsess over RAW conversion, Photoshop plug-ins, and on and on. For good work to develop the technology needs to become as stable and functional as a typewriter.

Alec Soth, han verkar både vara sympatisk och välformulerad. Dock inte helt säker på att jag håller med i allt ovan.

x-pro1

Upplysningens universalistiska frihetsanspråk tog han till sig på samma sätt som kyrkofadern Augustinus mötte kristendomen: det initiala motståndet gav hans omvändelse djup och bredd.

Jag läser bitvis ganska pretentiösa böcker, citatet ovan är ett utdrag från en sådan bok1. Men att min litterära smak är lite kass är inte vad jag vill prata om. Det är kameran ovan.

Jag tycker nämligen att mätsökare inte är riktigt lika häftiga som dess beivrare gärna vill få dem. Men x-pro1 fascinerar mig. Och jag vet inte varför. Den är stor, den är inte ens en mätsökare, den är inte särskilt elegant och den lär inte ens ha någon liknande ISO- eller autofokusprestanda som min Nikon D7000. Men det kanske är just därför?

1”Är svensken människa?” av Henrik Berggren och Lars Trädgårdh. En bok som (om än på ett lite väl akademiskt vis) gör upp med idéen om att vi svenskar skulle vara solidariska varelser. En mer läsbar version borde ingå i grundskolans SO-undervisning.

Ja du, Kodak…

Ja, trots min uppmaning gick det inte så bra för Kodak till slut. Vad man får hoppas på nu är att någon kan få igång Kodaks filmproduktion igen, och att man inte plockar bort T-MAX. Annars måste jag börja om hela processen med att hitta den Perfekta Filmen™ 😦

Nostalgi

Såhär i efterhand önskar jag att jag åtminstone hade upptäckt Kodachrome lite tidigare och kanske fotograferat upp en rulle innan det var allt för sent. Men det kanske bara är den nostalgiska delen av mig som sörjer, särskilt nu när Kodak ser ut att gå i konkurs ganska snart.

Dock en himla tur att Kodachrome-processen inte verkar vara krånglig!