Bestulen

Ja, vad finns det att säga egentligen? Igår bröt sig någon in hos mig och Matilda, stal våra datorer och mitt playstation och knallade iväg med dem. Kamera, våra externa hårddiskar, TV och Matildas lilla dator lämnade de kvar så allt är inte förlorat…men man är fortfarande arg. Och besviken. Polisens tekniker hittade inga spår när de undersökte lägenheten, och inga grannar verkar ha drabbats.

För en gångs skull har jag en ekonomisk buffert så att vi slipper stå helt utblottade, men att sätta igång processen med försäkringsbolaget, sammanställa kännetecken på alla våra ägodelar och lägga in det i polisanmälningen…Tröttsamt. Men lyckligtvis har jag för en gångs skull kvitto på precis allt, till och med på det spel som satt i mitt playstation.

Men lite glad blir jag av att veta att tjuvarna inte kommer kunna använda varken min iMac eller min netbook om de ens försöker starta grejerna. Alltid något.

Annonser

gråsnö

Slutet av november 2010

Jag är lite osäker på om jag verkligen vill ha samma väder nu som vi hade för ganska exakt ett år sen. Ovan är tagen i Tullinge den 28:e november 2010, temperatur ca -5°C. Och denna vinter ska jag lära mig att överexponera lite mer för att slippa grå snö. Srsly.

Gud, jag skrev precis ett inlägg om vädret

status

Foto: Micke Borg
Foto: Micke Borg

På fotomässan bär alla kamera, och man bär den synligt. Lite som att man annars skulle glömma bort vilket intresse som binder alla till mässan. Då jag själv är lite utav en motvallskärring så vägrade jag bära kameran synligt, även om jag inte heller ville gå på mässa helt utan kamera (förvarade den i ryggsäcken, fantastisk kompromiss). Givetvis var jag även tvungen att skämta om företeelsen och försökte klura ut hur jag skulle bära mig åt för att vinna denna tävling till nästa år.

Jag tänkte stort. Jag tänkte Speed Graphic. Hänga den på axeln och beskriva den som min snapshop-kamera – och givetvis var det ju en jävel på mässan som hade sin Speed Graphic med sig! Men han hade ingen blixt. Så det finns fortfarande hopp om vinst.

PS. Bilden ovan tog Micke Borg, följ hans blogg du med!

intresse

Nackdelen med ett starkt intresse för fotografi blir ganska tydligt såhär års (det kanske märks på mitt nästan maniska bloggande här just nu). Man vaknar, det är mörkt, man packar pliktskyldigt en kamera i väskan (trots mörker och fotoförbud på jobbet) och går till jobbet. Man går hem med kameran oanvänd i väskan och upptäcker att det är mörkt utomhus den här promenaden också.

Samtidigt är det ganska skönt att inte riktigt kunna just nu. Jag laddar batterierna, idéerna kommer, jag läser och lär mig saker jag inte har lust eller tid med annars. Jag står i mörkrummet och lär mig arbeta med bilder på ett annat, om än långsamt, sätt. Så jag ska trots allt inte klaga.

bill cunningham

När man själv är helt ointresserad av mode men ändå tycker att hans arbete är fascinerande…ja, då måste man ändå säga att Bill Cunningham är en passionerad man. Har du lite drygt 1,5 timme över ska du försöka se den här dokumentären.

Nu ska jag gå och se om jag inte kan bygga om min gamla lådkamera till en pinhålskamera. Mer om det senare.

Xerox Working on Algorithm That Can Judge the Aesthetics of Photos

Ja, jag är ju ganska skeptisk till ovan egentligen. Men helt hopplöst är det faktiskt inte. Jag ska försöka förklara lite hur jag tänker.

I min kandidatuppsats bygger jag en modell av det svenska språket, en modell som automagiskt konstrueras genom att titta på hur ord används och samvarierar, på samma sätt människor lär sig vad ord betyder. Människor lär sig förstå nya ord genom att höra hur de används, i vilka sammanhang osv, inte genom att läsa ordböcker. Efter ett tag börjar modellen att förstå vad orden jag tränar den på betyder, där förstå i detta sammanhang är att den klurar ut att vissa ord används på ett liknande sätt (tänk bil, båt, tåg i meningen ”han åkte ORD hem”) och därför har en snarlik betydelse. Datorn förstår egentligen inte, men den kan i alla fall tillskrivas någon slags förståelse även om detta tillskrivande kräver att vi blundar för den exakta definitionen av att förstå något.

Nu blev det lite teoretiskt här. Men jag tror att samma principer (med lite god vilja) kan appliceras på denna XEROX-historia. Om vi inte diskuterar vad som gör en bild bra (eller exakt vad bra är) kan nog deras algoritm ändå komma en del implicita saker på spåret. Jag kan tänka mig att den kan klura ut att vissa färgkombinationer fungerar bättre än andra (golden hour-paletten exempelvis), eller att ansikten som placeras på ett visst sätt i bilden gör att många tycker om den osv. Men den kommer aldrig förstå vad som gör en bild bra, för det är en kvalitet som är högst subjektiv, varierar med tid, vad som avbildas, bildkunnande osv.

(via Xerox Working on Algorithm That Can Judge the Aesthetics of Photos.)

pjattat

Joel på Götgatan

Tre inlägg på en dag? Inte okej. Sådant här storhetsvansinne har enbart Lars Dareberg! Och jag har haft en lite seg dag. Kanske bidrar lite.

Har som sagt varit nere i mörkrummet en del på sistone och experimenterat. Både med mörkrumsbelysningen (vi har lite problem med grånade kopior, vår felsökningsmatris börjar långsamt fyllas på) och med några av de metoder jag har läst på sistone. Det har varit spännande, och jag känner mig mindre och mindre som en fullständig nybörjare där nere. Att jag dessutom äntligen lärt mig varför vi använder en konstig tidskala (4, 5, 6, 8, 10, 12, 16…) och hur man använder den på riktigt, hur man bedömer vad en lämplig exponering av pappret är, hur man undviker att luras av drydown-effekten…ah, nörderier!

Bilden ovan är min första kopia jag pjattat någonsin, dvs, jag har låtit efterbelysa delar av bilden samtidigt som jag lät andra delar vara kvar runt sin grundexponering. Ju längre man belyser ett papper desto mörkare blir det, vilket man kan använda för att detaljstyra hur ens bilder blir. Eller, det är som att måla med en mask i Photoshop. Det blev inte perfekt, men det var ändå en liten kick att göra, särskilt när tekniken har gått från ”oj, det där verkar vara svårt!” till ”det borde räcka med en tredjedels efterbelysning för att ge en bra vinjettering” utan någon egentlig trail’n’error-fas i inlärningen. Så det har uppenbarligen lönat sig att läsa på som jag gjort på sistone.

gatufotografi

Foto: Google Streetview

Ovan är lite väl nära idén om att ett oändligt antal apor som slumpvis knappar på varsin skrivmaskin så kommer någon av dem till slut skriva en Shakespeare, en Stringberg eller vad som helst. Fast ovan då den fotografiska motsvarigheten.