Zenit

Vi kanske inte redan har gjort det, men det känns som så. Att vi redan, trots att vi precis börjat uppmärksamma hur ljust det är ute, har passerat årets ljusaste punkt. Vägen dit har kantats av längtan men finalen har gått obemärkt förbi, och redan nu påbörjas sorgeprocessen inför vintern och mörkret. Åtminstone känns det så.

Samtidigt kände jag mig lite som en förrädare – för det enda jag tänkte på var det fantastiska vemodet och ljuset hösten innebär. Alla fantastiska eftermiddagar och mörkare & mörkare kvällar, att känna fukten och kylan bita mig i kinderna ute på promenad. Färgerna i oktober, den gråa misären november-december och den bitvis hemska, kalla vintern. All tid i strävan efter ljusare tider, all tid i sorgen efter att ljusets bortgång.

om att ta slut men ändå inte

Här om dagen övervägde jag seriöst att gå hemifrån utan kamera. Det kanske inte låter särskilt drastiskt (snarare ganska sunt), men för någon som de sista 19 månaderna alltid haft kameran i väskan och tagit minst en bild om dagen var det något ganska så stort.

Att föra någon slags dagbok med kameran har varit fantastiskt kul, det har lärt mig så mycket och gett mig en betydligt bättre vana än tidigare – samtidigt som det bitvis har tagit hemskt mycket tid och ork. Totalt har det varit betydligt mer plus än minus. Men nu räcker det.

Nu på slutet har jag börjat känna att jag vill ta och tänka bild på ett lite lugnare sätt. Skjuta lite mer film, utan att oroa mig över att ta slut på rullarna innan jag hinner glömma när jag tagit bilderna, hinna förstora mer Rolleiflex-bilder i mörkrummet utan att behöva känna mig stressad för att hinna. Experimentera mer. Kanske använda lådkameran också.

För mina närstående måste jag dock poängtera att ni nog inte slipper undan nu heller. När man väl har vanan inne med kameran i väskan är det svårt att sluta… 🙂

a chimpanzee can do a great picture, but they only do one. I’ve got the edge, I can do two.

David Bailey

Som en liten fortsättning på förra inlägget om bildstölder.

Om bildstölder

Det verkar som att de flesta som tar bilder är rädda för att få sina bilder stulna. Åtminstone när man börjar bli lite seriös med sitt fotograferande, typ lite som mig. En del laddar bara upp bilder i liten storlek, en del andra försöker skydda sina hemsidor med diverse småhack (typ som att stänga av högerklick på sin hemsida) – men de flesta verkar gilla att lägga till stora vattenstämplar över sina bilder. Så att man vet vem det är som tagit bilden från början, och så att man kan förstöra åtminstone lite av bilden.

Själv, då jag ytterst sällan tjänar pengar på mina bilder, tillhör jag den andra skolan i detta. Mina bilder visar vad jag kan, hur jag tänker och vad jag skulle kunna leverera för en presumtiv kund, och jag har egentligen inget emot om någon skulle sno någon av mina bilder – för det visar ju bara att jag har gjort eller tänkt helt rätt. En del tycker av denna anledning att man ska fira sin första bildstöld med champagne, snarare än att fakturera ihjäl bildtjuven.

Det finns givetvis ett problem med detta tankesätt. Ett ganska stort problem. För om ingen ens försöker stjäla mina bilder, gör jag då något rätt? Eller tar jag bara kassa bilder?

Att inte bli bestulen tär i längden på kreativiteten, helt enkelt.

examen

Här har det varit tyst ett tag, och det känns lite som att jag under denna tystnad bara har varit på olika examenstillställningar och andra avslut. Det står nu ganska klart att en del av mitt liv börjar lida mot sitt slut, och att en ny tid står inför mig. Jag tänker inte slå på den stora trumman och börja tala om att växa upp eller liknande trams, men det är ändå lite vemodigt att gå i dessa tankar, särskilt när man inser hur mycket som hänt, hur man förändrats och vad man gått igenom de sista fem åren.

Nästa epok i mitt liv påbörjar jag redan imorgon, tämligen bokstavligt talat. Då skriver jag och Matilda på ett hyreskontrakt och blir därigenom äntligen sambos, efter snart 3 månaders letande på Linköpings bostadsmarknad. Det känns väldigt, väldigt skönt.

sommar

Idag använde jag för första gången (i år) taggen ‘Summer’ på flickr. Det kändes fantastiskt. Men då var det ju å andra sidan en fantastisk kväll också. Win-win.