frankenstein

I söndags provade jag på Mattias DIY-lösning för att skanna negativ med min digitala systemkamera. Det var…spännande. På det där spännande sättet. Jag är bitvis ganska så petig när jag jobbar med mina bilder, och när jag skannar in negativ går det nästan lite till överdrift, det ska vara multple passes, filmens färgbas ska fastställas, negativen ska skannas in linjärt, högupplöst & med stort färgdjup och vändas i Photoshop osv. Jag tror det hänger ihop med oron för att man bara tar samma skitbilder som alltid när man ändå gör sig besväret att fotografera analogt, framkalla själv och hela den baletten. Men bilderna blir nu för tiden bra, åtminstone från skannerperspektivet.

Att använda Mattias DIY-lösning var…uppfriskande. Dels gick det jävligt fort, det blev ändå ganska bra och jag fick äntligen mina mellanformatsnegativ i något digitalt format jag kan hantera. Samtidigt var det väldigt irriterande att inte ha samma kontroll som vanligt, och färgnegativen blev inte riktigt av den kvalitet jag är van vid. Småbildsnegativen blev…leksakskameraaktiga, med bitar av bilden ur fokus, andra väldigt mjuka, och färgerna var…oförutsägbara. Jag tror jag ska göra det här lite oftare, och jag tror jag har idéer om hur jag ska få det att gå ännu snabbare.

Bilden då? En av de första jag digitaliserade med Mattias DIY-lösning, och bilden togs med en Rolleiflex, Fomapan 200 och ett orangefilter på. Mannens dräkt var knallröd.

Annonser

En reaktion på ”frankenstein

Kommentarer inaktiverade.