Det här med uppehåll

En lite annorlunda metod för att överstiga berg

Ibland så tappar man bara tråden i det man gör. Som när man bloggar, eller när man fotograferar. Mitt track record för just bloggande är inte helt imponerande, trots att jag egentligen vill lära mig arbeta med ordet också. Nåja.

Parallellt att jag syndat med bloggandet har jag även syndat med mitt arbete i mörkrummet. Att framkalla filmen går alltid snabbt, likaså att scanna den och arbeta med den i Photoshop. Det blir även väldigt bra när jag arbetar med bilderna digitalt, i Photoshop har jag total kontroll. Särskilt med mina färgbilder.

Men lite av poängen med att arbeta analogt är att man inte har total kontroll, och att det ska vara lite omständigt – det är lite som med surdeg. Brödet kanske inte alltid blir bättre av att man gör den på surdeg, men det är en rolig process att hålla på med, och alla gillar vi väl att ha kul? Samma sak är det med att kopiera i mörkrummet, man har bara en viss kontroll och det är en bökigare process innan man väl har sin bild på tork. Dessutom är inte skillnaden mellan mina inskannade svartvita bilder särskilt stor mot mina kopierade dito.

På grund av allt detta syndande är det nu dags för några relativt sena/tidiga nyårslöften. Jag ska skriva mer om bild, och jag ska göra mer bild i mörkrummet. Och helst ska jag skanna in dessa alster på Matildas skanner, som inte riktigt är lika praktisk att arbeta med som min diaskanner hemma, för att piffa till den här kreativa icke-kontrollen 🙂

Annonser