note to self

Bara ett litet tips såhär: om du äntligen har hittat en plats där du har en nästan perfekt horisontlinje (på cykelavstånd hemifrån!), har listat ut ungefär när det borde vara lägligt att ta sig till platsen för Trevligt Ljus™, har plockat hem stativet just för detta, satt batteriet på laddning, kastat ner minikameran i väskan (med film i!), skruvat på 18-55:an för smidighetens skull, tagit bort filtret (för det är ju så smutsigt), packat väskan, testat väska + stativväska samtidigt (funkar superbra!), tömt minneskortet, kastat ner ett extra minneskort (utifall att), en vattenflaska, satt på dig långbyxor (för att slippa borelia…igen) & tjockiströja…När du gjort allt detta, känner dig redo för att dra och noterar att det nästan är bråttom innan ljuset är borta. Du sätter dig på cykeln, glider iväg i en herrans hastighet, och när du kommer fram…

Fick du med dig batteriet? Batteriet du satte på laddning?

Du. Glömde. Batteriet. För. I. Helvete. Batteriet, Oscar! Tacka dock gudarna för att du fick med dig den lilla kameran.

Videon ovan är filmad med en digital systemkamera, en Canon 5D Mark II. En dyr jävel. Objektivet är ett stiligt hemmahack. Ett billigt hack. Ett hack som infattar ett gammalt & utskällt objektiv, floppy-kabel, lödkolvar och eltejp. Resultatet är fantastiskt. Och resultatet gör mig ännu mera sugen på att filma med en systemkamera.

Appråpå det här om att filma med en systemkamera – den här reklamsnutten gjordes redan 1997 – ja, 1997! Den gången med en Nikon F5. En annan dyr jävel.

c-41

Okej, nu känns det nästan som om jag har framkallat fler färgrullar än vanliga svartvita dito. I kemi som vi blandade upp i februari, i kemi som vi har framkallat det rekommenderade antalet filmer sedan länge. Jag har gjort det i 30°C, jag har gjort det i 38°C. I trött blekfixer, i förorenad blekfixer. Jag har framkallat semiseriös amatörfilm, jag har framkallat fulfilm från Clas Ohlsson.

Det är inte särskilt svårt, C-41. Det är betydligt värre att scanna och bildbehandla negativen. Där gör jag fler fel. Och även om jag kanske har varit av med ±0.3°C för mycket då och då sätter jag en del pengar på att blandljus, glödlampor & lysrör har förstört fler bilder än mitt handhavande i mörkrummet. Sådetså.


PS. Nu är det förövrigt ganska ironiskt att jag till detta inlägg valde en bild som har en ganska skruvad färgskala.

trigger happiness

Efter att ha klämt på Johannes Olympus XA var jag liksom bara…såld. Den var liten. Hemskt liten. Den har ett gott rykte. Hemskt gott. Det är en rangefinder. Lätt att använda. Den är nästan helt ljudlös. Den är precis så användbar som man tror. I fickan, hela tiden. Den äter film. Man blir nästan glad av den.

Nu återstår bara att ta några bra bilder med den. Nåja. Det ordnar sig nog.