Nystart

Jag har velat skriva lite mer här ett bra tag, men har känt mig lite missnöjd över upplevelsen här på WordPress.com. Det har känts tungrott, lite osexigt och jag har inte velat betala pengar för att få anpassa denna tjänst som jag vill.

Därför har jag startat en ny blogg på annat håll, oscar.carlsson.photography. Jag låter denna blogg ligga kvar av historiska skäl men tror inte jag kommer skriva mer än någon enstaka gång här i fortsättningen.

Periodare

Jag är inne i en liten mörkrumsperiod igen. Jag är ledig, jag har köpt min första egna förstorare, jag har bilder att kopiera och tid att göra det. Jag har haft några dagar där jag lagt fyra-fem timmar på en enskild bild innan jag nöjt mig. Noga göra teststrippar, bedömma kontrast, göra testkopior, jobba på efterbelysningsscheman, skära ut masker, börja om från början igen. Cykla hem i den tysta natten, snabbt, snabbt. Repetera nästa dag.

Den bästa stunden är nog när man kopierar på plastpapper i väntan på slutsköljen för papperskopiorna. När man flyttat sista papperskopian från HCA-badet till slutsköljen har man drygt en halvtimme att slå ihjäl. Städa tar bara några minuter, och det är synd att inte använda den sista kapaciteten i den uppblandade kemin. Här börjar den hetsiga processen.

Jag väljer ut ett negativ jag inte jobbat med tidigare, väljer en storlek på måfå (jag har lådvis med plastpapper att ta slut på) och ställer fokus. Jag gissar en exponeringstid, gör grova teststrippar och inspekterar. Jag gissar en lämplig exponering utifrån teststripparna och improviserar ett efterbelysningsschema efter känsla. Kontrasten baseras även den på känsla. Snabbt, snabbt ska det gå!

Det är inte alltid det blir bra, även om det nog är bättre än hur mina bra bilder blev tidigt i mörkrumsnörderiet. Jag får en chans att jobba med negativ jag annars inte prioriterat högt nog. Jag övar ögonmåttet. Jag får avsluta varje kväll med en lätt manisk övning i vad jag älskar.

Kvarterselefant

Untitled

Det är skönt när saker klickar till, som i bilden ovan. Ville bara göra en snabbkopia, så jag tog mitt matta kontaktkartepapper (aka fulpapper) och projicerade upp bilden i lämplig storlek, gjorde några teststrippar på elefanterna.

Såhär såg det ut på sansad kontrast:

Scan-141005-0002

Teckning i hela registret, från himmel med moln till skuggorna. Men ingen kontrast i mellanregistret, inget att fästa ögat på, inget umpf!

Tidigare i mitt mörkrumsliv hade jag bara höjt kontrasten till max och hoppats på det bästa. Nu har jag dock lärt mig mycket, så jag höjde kontrasten till det högsta praktiska för detta papper (hårdhet 4) och efterbelyste mig till nirvana.🙂

Teststrippen fortfarande på elefanterna, då jag hellre efterbelyser (stora) delar av en bild än att försöka pjatta en liten del. För att få till himlen skar jag ut en mask, för att få till förgrunden använde jag två omgångar med svepande efterbelysning, en från kanten upp till elefanternas fötter och ner igen, den andra upp och ner längs basen av bilden. För att få till lite extra svärta doppade jag kopian i ett selenbad (1+9, typ 3 minuter).

När jag reproducerade samma bild på mitt finpapper (Adox MCC, glansigt) upptäckte jag att jag inte kunde få till samma högdagerseparation längre och fick ta till en pre-flash för att komma ungefär dit jag ville. Hm, jag som trodde mitt Adox var det bästa i alla kategorier? Hmpf.

Det här fulpappret är inte så pjåkigt, ändå!

pappa-2014.jpg

Skanna är inte någon favorit just nu, av någon anledning. Men här är en skannad mörkrumskopia av en bild på pappa. Alltid något.

nya favoriter

Untitled

Här är en av de nya favoriterna jag hittat nyligen. Det är i dagarna fyra år sedan jag tog bilden. Den är inte helt skarp (frihand 0,4 s) men det är något med den som tilltalar mig idag. Får jag vara lite feg så gissar jag på linjerna, det mjuka, varma ljuset och upptäckarglädjen som jag tycker bilden bär på.

Jag har suttit och kollat igenom min bilddatabas mycket på sistone, till och med arbetat en del med färg (!) för att det har känts på sin plats. Jag har hittat några nya favoriter bland bilder jag tidigare sorterat bort. Det känns bra.

Här är en bild som jag har sett många gånger men som jag aldrig får att fungera. Det är en jäkla skitbild, men antagligen så nära som jag någonsin kommer att komma. Jaja.

tycke & smak

Untitled

Det är alltid lite spännande att spekulera i vad andra tycker om ens bilder, och vad som verkar gå hem hos andra. Bilden ovan laddade jag upp på flickr tillsammans med två andra, lade upp i mina vanliga grupper och sen gick jag och lade mig. Dagen efter började besökarantalet stiga mer än normalt vilket var lite kul. Men visningarna  slutade bara inte öka, och ett dygn efter att jag laddat upp bilden hade jag fått en bra bit över 5000 visningar. Idag (ett par dagar senare) har jag passerat 7500 visningar. Det är ändå rätt smickrande.

Bilden då? Den tog jag i Spanien innan jul. Det sägs ju att alla bilder man tar egentligen är självporträtt, och det är också vad jag kände när jag tog den. Jag tvekade länge på om jag skulle ladda upp den eller inte, trots att det kändes som en Bild redan när jag tog den. Rätt skönt att jag ändå gjorde det till slut.🙂

En fredagskväll

En fredagskväll

Fördelen med att leva som ungkarl, och det bästa sättet att starta en helg på. Mörkrum direkt efter jobbet och förstora en bild man är nyfiken på.

Rolleiflex, Tri-X och D76. Lätt, lätt slöjat Ilford MG FB, matt yta.

Småbild

oskarshamn-2013-2

Ibland är de där småbildskamerorna riktigt bra att ha. Inbyggd ljusmätning, vädertätning och autofokus. Här är vi ute vid stormigt hav och blir blöta.

sidled

Untitled

När man mest plåtat 6×6 är det en nästan lite ovan upplevelse att fotografera småbild igen – vad ska man göra av allt utrymme i sidled?! Här är jag förresten ute med Kalle och fotograferar med brasselbladaren.