Igår fick jag en chans att klämma lite på min mosters D700. Det var hemskt.
Nu vill jag också ha en sån här. Fast jag vet att det ligger åtskilliga år bort rent finansiellt, och att fullformat egentligen inte har så mycket med något alls att göra. Men det var en väldigt trevlig bekantskap. Väldigt trevlig.
Sitter just nu och laddar upp mentalt inför årets stora släktbesök. I år blir vi bara 27 personer, då några har fallit bort för att vila upp sig. Hemskt trevligt, men ganska intensivt.
Min uppladdning har bestått av att följa upp en tanke som slog mig för någon vecka sen – om det här med färg. Jag fick för mig att jag tycker om färg i mina bilder.
Sagt och gjort, så har jag nu gått igenom min flickrström efter bilder där jag har kastat in mycket färg. Det var ganska många bilder av just denna typ.
Klicka på bilden nedan för att starta bildspelet.
Idag var jag och Kalle ute och lekte i kylan, och i leken medverkade även Kalles gamla blixtar och några radiosändare. Detta är en lek jag tänker leka igen. Det var knepigt, lite fumligt, och var nog mer tur än skicklighet. Men ruggigt roligt, och ruggigt mycket nytt att lära.
Ibland kan man inte beskriva fotografi som annat än fantastiskt. Och det kan jag säga även i total avsaknad av en så saftig budget man ibland vill ha.
Nu i december månad driver jag ett projekt med några kompisar, nämligen att ta lite annorlunda bilder än normalt och göra det varje dag under en månads tid. Projektet redovisas dagligen i en blogg som man hittar här.
Bilderna vi tar ska spegla vår upplevelse av dagen i fråga. Det är svårt. Dels för att man måste få det gjort varje dag (vilket gör det lite knepigare att träffa exempelvis flickvänner) och dels för att bilderna måste vara så annorlunda än normalt. Istället för att ta en bild på en blomma med lite coolt skärpedjup måste man liksom…tänka till. Och bilderna känns ibland så tekniskt dåliga, som bilden ovan. Den ser ut som en bild tagen med en kompaktkamera, en bild som dessutom blev oskarp. Men, om man får slå sig lite för bröstet, den speglar å andra sidan ungefär vad jag kände för datorn igår.
Projektet tvingar fram en lite knepig balansgång om ens egna känslor inför sina bilder. Och man lär sig att titta på andras bilder på ett lite annorlunda sätt. Det är nog mer behövligt än jag gärna erkänner själv. Och dessutom ska man aldrig tacka nej till utmaningar som denna, ens om det är ens egen idé.
Idag hände det igen. Magen pirrade till sådär rejält när jag importerade kvällens bilder. Inte för att det handlade om några mästerverk, utan för att det var så roligt att vara igång med kameran igen. Äntligen.
Jag & Sally är kattvakter den här helgen. Det är lite spännande att umgås med en ny, lite speciell katt, även om han ställer till med en del oreda i processen. Särskilt när han är hungrig.
I vanlig ordning tänkte jag först försöka ta lite snygga kattbilder på lånekatten. Efter 2 bilder insåg jag dock att det är svårt att porträttera en tämligen gnällig hankatt på annat sätt än ovan. Slutresultatet blir lite väl osmickrande och lite väl påverkat av Rockys dåliga nattvanor. Oh well.
Nu har jag läst Göran Segeholms något klyshigt döpta bok ”Konsten att ta vinnande bilder”. Bortsett från titeln var det en fantastisk bok, och i vanlig ordning fick den mig att tänka till lite. Det finns en risk att jag rentutav kommer försöka ta lite annorlunda bilder än tidigare. Det ska bli riktigt kul att leka, särskilt nu när jag har lagt labbarna på en kamera igen. Eller, 5 kameror, ärligt talat. Och en småbildsscanner.
Bilden ovan är den näst sista bilden jag tog med kameran innan den bestämde sig för att gå sönder. Jag var mitt uppe i en fördrink inför en sittning med crossdressingtema, och folk, inkl mig, hade på sig ganska imponerande (oftast fruktansvärda) utstyrslar, som jag tänkte passa på att föreviga.
Efter några bilder möts jag av följande meddelande: ”Error. Press shutter release button again.”. Inte mycket att göra, annat än att stoppa ner kameran och mingla vidare.
Idag talade jag med Nikon Sverige, som yttrade det magiska ordet ”service”, men inte det fantastiska ordet ”garanti”. Elgiganten ger tydligen bara ett års garanti, och med detta inlägg i minnet tog det inte lång tid att räkna ut att min garanti har gått ut.
Tills jag har bestämt mig för hur jag ska göra med kameran har jag en Canon Powershot A530 och min gamla Olympus att tillgå. Och om jag tidigare var supersugen på att lära mig mörkrummet är jag nu ännu mer sugen. Tur att man går en kurs i det (-:
Igår testade jag att göra en diptyk. Den blev inte särskilt bra, men det var ett kul sätt att hantera två halvdana bilder. Historien slutade även lyckligt, Sally gick iväg och klippte sig strax efter att bilderna togs, så att fler emo-tendenser kunde undvikas.
Imorgon tänkte jag nog gå och fotografera lite LeMans. Efter att ha inventerat vad man kan behöva för det, så insåg jag att min analoga 100 krs-kamera har mer och lämpligare utrustning än min digitala dito, så även om tävlingen kommer gå fort kommer efterarbetet med bilderna ta betydligt längre tid än vanligt. Och det ska bli askul.
Det tog sin lilla tid, men nu har saker börjat återgå till sitt normala stadium. Jag har en fantastisk dator, skolan har börjat rulla på igen (och jag överläser…igen) och arbetet med fotoföreningen rullar även det på. Vi har börjat landa i lägenheten och allt är bara genomtrevligt. Inget mer harvande med hopplösa verktyg i FreeBSD, inga lågupplösta skärmar och inga 8 år gamla datorer att arbeta på.
Nu ska man bara hitta lite tid att ge sig ut och fotografera i den utsträckning man vill igen… 
